Skörgossen

Skörgossen är andra boken i Ida Andersens serie om glasbruket Kosta, och utspelar sig ett antal år efter den första boken I oxögat. Glasbruket är nu fullt igång, och här arbetar många människor. Finast av alla är de tyska glasblåsarna som oftast flyttat hit med hela sina familjer, och bildar som ett eget litet samhälle i glasbruksvärlden. En av huvudpersonerna i boken är Elisabeth, äldst i en stor syskonskara i en glasblåsarfamilj. Elisabeths liv består mest av att hjälpa till i hushållet och passa alla sina småsyskon - men hon drömmer om ett annat liv. Att få studera! Att få resa! Men nej - i denna fula, leriga, kalla avkrok måste hon bo. Inget vackert finns här, och alla svenskar pratar så obegripligt, tycker hon. (för henne låter det som att vi hela tiden i varenda mening trycker in "aa....aa.....aaa" och jag fattade inte vad författaren menade först tills jag lyssnade på några i min närhet som pratade: och jo. Så gör vi. Vi flikar in "jaa" eller "aa" överallt - lyssna får ni se :) )

Vi får också läsa om Hedda, dotter i en familj som inte funkar så där värst bra. Pappans liv är en rad misslyckanden (som alltid är någon annans fel, och han är en mycket bitter man). Mamman är inte någon stark person, storebror Sven en ganska vidrig typ och så har vi lillebror Enoch som har en kropp som inte lyder honom. Heddas största dröm är att få jobba som piga på det lokala värdshuset, och eftersom hon (till skillnad från mamman) har ett stort driv så lyckas hon snart med det, trots att hon har många år kvar till att vara vuxen.

Skörgossen i titeln är Johan, som får börja jobba på glasbruket som just skörgosse när han är bara 14 år. Skörgossen är den som ska se till att hyttans eld hela tiden matas med ved så den håller sig så varm som den måste vara. Johan fascineras otroligt av glasbruket och glasblåsarna, och vill så väldigt gärna vara duktig och klara sitt jobb - men första dagen går det verkligen inte bra. Så illa att det är nära att hela glasbruket brinner ner... Men han får nya chanser, och lyckas faktiskt så småningom. Det intressanta är att karaktären Johan baseras på en historiskt verklig person: den förste svenske glasblåsaren, till skillnad från alla de som kom hit från Tyskland.

Jag tyckte lika mycket om Skörgossen som om I oxögat, och väntar ivrigt på att Ida Andersen ska skriva mer.

Titel: Skörgossen
Serie: Glasbruket #2
Författare: Ida Andersen
Utg år: 2023
Förlag: Polaris

Iron Flame

Jag tokhyllade första boken i den här serien (läs min rätt okontrollerade kärleksförklaring här) och nu var det dags att ta sig an bok 2. För att vara riktigt beredd så läste jag först om första boken så jag skulle ha den färskt i minnet. Nej, det var inte jättelänge sen jag läste första boken (ett par månader). Och ja, jag hade säkert fixat att fatta vad som hände i bok 2 även om jag inte precis läst bok 1. Men... jag älskade som sagt var Fourth Wing och ville åt den där läsmagin igen. Och ja. Den var lika bra igen. Och nu kunde jag lyckligt fortsätta läsningen efter första bokens avslutande cliff-hanger.

Jaha. Hur var då Iron Flame? Lika bra som Fourth Wing? Alltså... den är väldigt bra. Väldigt. Men når inte riktigt upp till Magiskt-Bra-nivån i Fourth Wing. Hemligheterna (de största) är avslöjade, och nu kör vi liksom på med handlingen utifrån det. Jag har väldigt svårt att skriva om vad som händer i Iron Flame utan att spoila handlingen i Fourth Wing, men kan ju säga att det läggs stort fokus på att försöka upprätthålla/återställa/öka de magiska sköldar som omger den del av världen våra huvudpersoner, drakarna och skolan Basgiath ligger i. Och så är det kämpigt att var tok-kär i någon som bor långt bort. Xaden går ju inte längre kvar på skolan utan befinner sig på en utpost, och även om Violet och han fortfarande får träffas då och då så finns det ondsinta personer ställer till problem för dem så de hålls ifrån varandra. Eller anklagas för förräderi och annat.

Och så har vi så klart fortfarande drakarna. Jag älskar drakarna. (ja, Carolina, vi har förstått det) Jag vill också ha en drake. (nej, Carolina, du bor förvisso på landet men din tomt är på typ 250 m2 och grannsämjan hade nog försämrats märkbart om du försöker hysa in en drake på den) I Iron Flame får vi läsa om en drake som går in i puberteten. Sover mycket, har dåligt humör och är högst uppkäftig mot äldre drakar. Lyder inte tillsägelser och är... ja tonåring.

Om slutet på Fourth Wing var en cliff-hanger... vad ska jag då kalla slutet i den här? Fullständigt regelvidrig cliff-hanger? Otillåtet elakt? Alltså... så här får man inte göra. Och den här gången tar det dessutom längre tid för författaren Rebecca Yarros att bli klar med nästa bok i serien. Bok 1 och 2 skrev hon tydligen mer eller mindre i ett svep, så därför var det bara några månader mellan utgivningarna av dem. Men bok 3? Den får vi vänta på. Aaaargh... för det som avslöjas om Xaden nu är inte OK någonstans och jag bara måste få veta hur det ska hanteras.

Titel: Iron Flame
Serie: The Empyrean #2
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2023
Förlag: Entangled Publishing

Livet går så fort. Och så långsamt.

Jag fastnade för baksidestexten till den här boken, där det bland annat står "mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med."
Den coolhets-graderingen på ett gammalt klassfoto skulle jag också kunna göra, så tänkte att den här boken kanske är lika bra som Haags Det är något som inte stämmer. Men jag blev besviken. Grejen är att Sonja i den här boken går så väldigt hårt in för att vara högt i den där rangordningen att det blir jobbigt att läsa om. Jag (som hela skoltiden absolut INTE var i topp på cool-listan, snarare tvärtom) hade väntat mig en bok med mer 80-talsigenkänning tror jag, mer lättsamt. Men det här blir rätt svart. Sonjas kämpande för att synas, vara cool, vara med de rätta personerna och undvika de som är fel blir plågsamt att läsa om. Särskilt som hon inte har det bra hemma och absolut inte får någon hjälp av någon. Jag borde bli berörd av läsningen och tycka synd om henne, hoppas att någon griper in och berättar för henne att nej, du blir inte mer populär bara för att du dricker dig redlös på vilda ff-festen. Men boken griper ändå inte tag, jag blir mest irriterad när jag läser, och känner ingenting för Sonja.

Titel: Livet går så fort. Och så långsamt.
Författare: Martina Haag
Utg år: 2017
Förlag: Piratförlaget

A Demon's Guide to Wooing a Witch

Jag gillade första boken i Glimmer Falls-serien, den där en naturhäxa fake-datade den demon som ville köpslå om hennes själ så till den milda grad att de blev kära i varandra for ever and after. Så himla knäppt men roligt men gulligt men... ja. Så jag läste vidare i bok 2, för inte kunde jag låta bli det när jag förstod vilka den skulle handla om. Nämligen Calladia, en av naturhäxans bästa kompisar, häxan som ständigt klär sig i träningskläder och börjar varje dag med minst ett träningspass, och som tycker att ett rejält slagsmål är en trevlig slags sysselsättning. Och så demonen Astaroth... samme demon som var Vidrige Fienden Som Skulle Besegras i bok 1. Den onde demonen med snygg klädstil och mycket brittisk accent. Samme demon som i slutet på bok 1 fick en rak höger av just Calladia, en så rak höger att han flög flera kilometer bort. Hur kan de två bli ett kärlekspar? Hur knäpp är den här serien, egentligen??

Väldigt knäpp. Och fortsatt väldigt trivsam. Jo, för Astaroth fick (efter den där flygturen) linka sig tillbaka till demonvärlden och om än inte erkänna att han misslyckats med sina onda uppsåt så åtminstone försöka reparera skadorna. Han misslyckas. Kapitalt. Han misslyckas så mycket att han, efter bara några sidor in i boken,är tillbaka i Glimmer Falls, hjälplös. Och: han har tappat minnet. Har ingen aning om vem han själv är, var han är... och varför det är ett gäng demoner som attackerar honom. Vilket det är. Och det är nu Calladia kommer förbi. Hon tycker synd om killen som blir överfallen och räddar honom (vältränad, gillar slagsmål, etc etc) - och inser först när hon har räddat honom att det är demonen Asteroth hon räddat. Fienden! Men han, som tappat minnet, begriper inte alls varför Calladia först räddar honom och sedan skriker åt honom. Vad är det han gjort henne? Honom veterligen har han aldrig träffat henne förr. 

Well. Calladia och Asteroth it is, tro det eller ej. De är tvungna att fly från Glimmer Falls av olika anledningar (till exempel ett nerbrunnet hus) och drar ut på en road-trip där de bland annat träffar ett gäng varulvar. Varulvar älskar uppenbarligen också att träna, och även de tycker att barslagsmål är ett förträffligt sätt att tillbringa en lördagskväll. 

Det kommer fler böcker i den här serien. Jag kommer läsa fler. Det är inte högtstående litteratur, men det är rolig och trivsam litteratur. Och... nästa bok handlar, vad jag förstår, om en varulv (en mer tillbakadragen typ, med läsglasögon och slipover, ägare av en plantskola) som blir kär i en vampyr. (alltså, nej...?!)

Titel: A Demon's Guide to Wooing a Witch
Serie: Glimmer Falls #2
Författare: Sarah Hawley
Utg år: 2023
Förlag: Berkley

Fråga efter Jane

Tidigt i boken får vi läsa om en illegal abort, vidrig, smärtsam och med "du har själv försatt dig i den här situationen så det är bara att stå ut och tacka mig för att jag genomför den". När flickan som aborten utförs på sedan nästan dör så får hennes medföljande väninna på sjukhuset veta att "om du någon gång i framtiden skulle behöva hjälp med något liknande så ska du ringa till läkarmottagningar och fråga efter Jane - då får du hjälp på ett säkrare sätt". 

Detta är i Canada, under 80-talet, och vi får läsa om abortrörelsen och hemliga nätverk för illegala aborter genomförda av läkare och sjukvårdspersonal. Men även om aborter och hur de här nätverken arbetade är en viktig del av boken så är det inte dess kärna. Det är moderskap, och dess olika sidor: Att vilja bli med barn och inte kunna det. Att ofrivilligt bli med barn. Att fasa för graviditet - eller att att länga efter graviditet. Om att adoptera ett barn och om att adoptera bort sitt barn. 

Evelyn Taylor, en av bokens huvudpersoner, blir på 60-talet intagen på ett hem för ogifta unga mödrar, St Agnes. Där ska hon gömmas undan under hela sin graviditet (hon får aldrig gå ut, de som bor på hemmet får aldrig berätta ens för varandra sina riktiga namn) för att sedan efter förlossningen tvingas lämna bort sitt barn för adoption, utan att någonsin få veta namnet på den familj hon lämnat barnet till. Dessa hem ska (enligt författaren i ett efterord) verkligen ha funnits även om St Agnes är fiktivt.

Berättelsen om St Agnes på 60-talet knyts ihop med det om abortrörelsen och Jane-nätverket med hjälp av en story i nutid där en kvinna (som länge försökt bli mamma utan att ha lyckats) hittar ett brev som aldrig kom fram till adressaten. Brevet är från en mamma till en dotter, där mamman postumt (hon kunde under livet aldrig kunde förmå sig avslöja sanningen) berättar att dottern är adopterad. Och med i brevet ligger en lapp från dotterns biologiska mamma: ”Jag ville inte lämna bort dig. Jag kommer aldrig att sluta leta efter dig.”
Dottern har alltså aldrig fått detta brev, och kvinnan som hittar det försöker nu på alla sätt att hitta henne så hon kan överräcka brevet.

Även om kopplingarna mellan de tre olika berättelserna (nutid, 60-tal, 70-80-tal) är lite väl krystade så var det här en intressant och bra bok som jag i princip läste i ett svep. Rekommenderas!

Titel: Fråga efter Jane
Författare: Heather Marshall
Originaltitel: Looking for Jane
Översättning: Christina Mansicka
Utg år: 2024
Förlag: Printz

Pennys passion

Lady Penelope Campion lever ensam i ett hus vid Bloom Square. Eller ensam och ensam... hon har en hund. Och en utter. Och en get. Och ett antal kattungar. Och en papegoja. Och en oxe. Och några djur till. Kort sagt ömmar lady Penny för övergivna djur och kan inte låta bli att ta dem till sig. Men att umgås med människor och ta del av det tjusiga societetsliv hon som adelsdam egentligen är en del av...? Nja. Nej. Inte hennes grej. (förutom att vara med vännerna Emma, Alexandra och Nicola, de andra "kvinnorna på Bloom Square").

Gabriel Duke har köpt huset intill Pennys. Han ska låta renovera det och sedan sälja det för en hög summa, affärsman ut i fingerspetsarna och ökänd som "hertigen av Förstörelse" eftersom han helst tjänar sina pengar på att ruinera rika adelsfamiljer. Att nu den märkliga kvinnan i grannhuset verkar husera ett halvt zoo är ett streck i planerna - hur ska han kunna sälja det här huset dyrt om det spankulerar runt en get, några höns och en oxe i trädgården intill? Han måste få bort lady Pennys djur, så är det bara. Han är mycket duktig på att övertala folk. What could possibly go wrong?

Jag gillade de två första böckerna i den här serien, men den här är min favorit. Jag älskar kombinationen hänsynslös affärsman med dåligt rykte och envis galen katt-lady som blir kära i varandra och ungefär från sidan ett har helt fantastiska dialoger. Och när dessutom karaktärerna från de tidigare böckerna kommer med även här så blir det väldigt bra - de är först djupt misstänksamma mot denne ökände hertig av Förstörelse. Och så har vi då djuren - jag tänkte först (Penny har ju varit med i de två tidigare böckerna med alla sina djur) att det kunde bli lite väl fånigt, men det är perfekt nivå på roligheten. Alltså, jo, när Gabriel tillsammans med hertigarna Chase och Ash (från de tidigare böckerna) tillsammans hjälper en get igenom en svår förlossning (frasen "I'm going in..." yttras) så har vi väl lite... tappat greppet om verkligheten. Men samtididigt är det så galet att jag bara måste älska det.

(En rolig grej som försvinner i översättningen av den här serien: serien heter i original Girl Meets Duke. Och i bok 1 och 2 är det också mycket riktigt hertigar som blir de enda och rätta och Mr Happily Ever After. Men i den här tredje boken är det en man med en helt annan bakgrund: Gabriel Duke växte upp som föräldralöst barn på Londons gator och sin förmögenhet har han helt jobbat ihop själv. Han bara heter Duke. (med öknamnet the Duke of Ruin)

Titel: Pennys passion
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #3
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Wallflower Wager
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

Alexandras utmaning

Alexandra försörjer sig på att åka runt till rika människors hus och ställa in alla deras klockor till exakt Greenwich-tid. Därför uppstår en viss förvirring när hon knackar på i huset där Chase Reynaud bor och han direkt antar att hon är den nya guvernanten för hans små släktingar Rosamund och Daisy. ("ja, du kan börja direkt, de är lite vilda men det kan du säkert hantera...") Alexandra tänker inte jobba som guvernant, tack så mycket, och går därifrån. Högst upprörd. Inte så mycket för att Chase trodde hon var guvernant - mer för att han 1. är just den man hon krockade med i bokhandeln för några månader sen, tyckte var galet snygg och har drömt om sedan dess men att han 2. inte kände igen henne nu och 3. dessutom tog emot henne i sitt nyinredda rum som högst tydligt var till för att ta emot älskarinnor i (han har till och med döpt det till något i stil med "Kärleksgrottan"). Fy farao, tycker Alexandra, så gick det med de dagdrömmarna. Och så tar hon sig mot Greenwich för att göra ännu en fininställning av sina arbetsverktyg för klockinställning. Bara det att hon... råkar falla i Themsen. Och tappa väskan med verktygen. 

Så. Några timmar senare står en dyblöt Alexandra och knackar på dörren till Chases hus igen. "Jo, eh... jag står liksom plötsligt utan levebröd och sysselsättning. Är jobbet som guvernant fortfarande ledigt?"

Det är det. Hon får det. Hon flyttar in. Hon tar sig an de små flickorna (som är mer av den absolut sjövilda sorten) och låter Chase få veta vad hon tycker om hans liv och leverne i allmänhet och hans "kärleksgrotta" i synnerhet. Och...ja, de blir såklart kära i varandra. 

Precis som första boken i serien, Emmas affär, så är storyn och premisserna rätt urfåniga. Men precis som i den tyckte jag ändå om att läsa - det är roligt! Och jag gillar att läsa om hur Alexandra och Chase ger varandra svar på tal och hur Alexandra tar sig an flickorna. Personerna i Emmas affär dyker upp här också, och det gillar jag också. Lättläst och kul.

Titel: Alexandras utmaning
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #2
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Governess Game
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads